Vinbryggning kräver mycket kunskaper om allting som kan äga rum i processen. Vem som helst kan sätta sitt första vin men det blir sannolikt bättre och bättre ju fler satser man framställer. En väsentlig omständighet att ha i åtanke när man brygger vin är att försöka undgå så kallade vinsjukdomar.
Typiskt förekommande är mögel som uppenbarar sig som antingen gröna alternativt vita fläckar som lägger sig på ytan av vinet. Man kan få mögelpartiklarna att klibba fast med hjälp av ett rör från häverten och på så vis få möglet att avlägsna sig från vinet. Finns möglet däremot på antingen frukten eller fruktmassan så ska man nyttja en kniv alternativt sked för att undanröja.
Mögel trivs inte bra med kolsyra så för den skull är risken för mögelbildning under jäsningsprocessen mindre. Mögel bildas från en luftinfektion och inte genom vinet i sig. Under hösten då mycket sporer finns i luften är det större risk för mögelbildning. När man brygger vin bör man tänka på att förvara utrustningen i utrymmen som är rena och fräscha. Utifrån mögelaspekten är det till exempel inte särskilt bra att låta varken vin eller frukt få stå fritt i en dammig lokal.
Bittert vin är också en typisk vinsjukdom. Om ett vin får stå i ro allt för länge så kan den bittra smaken uppstå. Det i sin tur medför att vinet kan bli både mörkare och grumligare. Det beror på oxidationsämnen i frukterna. Dock oxiderar vissa frukter mer än andra. Exempelvis kan man relativt fort upptäcka hur ett skalat äpple blir brunt när det står framme.
Genom att addera vinsvavla kan man med goda förutsättningar återställa vinet så den bittra smaken försvinner. Stundtals är det svårare att utföra återställningen och då rekommenderas att addera 2 gram vinsvavla per 5 liter vin, och därefter låta det vila under ca en vecka innan buteljering sker.
Svarta och röda vinbär tenderar att bilda en slags gelé i vinet, vilket beror på att de är pektinrika frukter. För ett sådant besvär kan man med fördel tillsätta en påse enzymer som man löser upp i lite vin. Ifall vinet sedan skakas kontinuerligt tar det inte särskilt lång tid för geléklumparna att lösas upp. Processen innebär dock att aktiviteten på jäsningen en kort tid kommer ökas.
En annan vanligt förekommande sjukdom när man brygger vin är att det bildas slem, vilket beror på att vinet eventuellt innehåller för lite syra. Slembildningen kännetecknas genom att slembakterier bildas i slags långa trådar. En väldigt primitiv lösning på problemet innebär att man använder sig av antingen vinsyra eller citronsyra. Man bör även utföra en lätt svavling när två dagar passerat efter tillsättningen av syra.
Vinbryggare kan emellanåt upptäcka att det har lagts som en slags dammig hinna över vinet. Det kallas hinnjäst och ska behandlas som ett allvarligt hot mot vinsatsen. En av de främsta orsakerna till att hinnjäst bildas är p.g.a. att häverten är undermåligt rengjord. Det kan också bildas ifall man allt för ofta tappar av vin och damm råkar sugas ned i jäskärlet.
Dessvärre förstörs vinet rätt så omgående av hinnjäst. Problemet är att det frodas av alkohol och expanderas därför i en jäsningsprocess. För mycket hinnsjäst ger vinet en olustig och unken lukt och smak. Vinet blir dessvärre karaktärslöst och näst intill odrickbart.
Men det är otvivelaktigt inte omöjligt att ta itu med hinnjäst, men det under förutsättning att angreppet upptäcks på ett tidigt stadie. Ifall det upptäcks tidigt kan vinet nämligen tappas om. Dock ska omtappningen avbrytas när ytan är omkring 3-4 cm från hävertens mynning. Det är nämligen så att sporerna från hinnjästen gror ca 1-2 cm under vinets yta. Med hjälp av en filterplatta ska man helst svavla vinet och tappa upp det på flaskor via en filterplatta.
Man ska dock ha i åtanke att hinnjäst ändå försämrar vinets smak och varaktighet trots att det blir bättre än om inget alls görs åt hinnjästen. En omtappning på detta viset är alltså en nödlösning och vinet bör förbrukas omgående och inte sparas under en längre tid.
Det finns produkter som exempelvis Glasrens och Jäsrens som är suveränt bra till rengöring av utrusning som varit i kontakt med infekterat vin. Det funkar även bra att använda någon form av kloraminlösning. Grundlig rengöring medför att hinnjästen inte återkommer.
Butylacetat som består av butylalkohol och ättiksyra är en förorening som kan drabba vinet. Det räknas som en tyngre alkohol som uppstår av stärkelse från exempelvis ris eller råg. Inom till exempel parfymindustrin är butylalkohol vanligt förekommande på grund av ämnets oerhört starka doft. I vin bidrar butylacetat till förtunning och ges en frän och något brännande smak som inte är att föredra.